Edward Penfield och den amerikanska affischens födelse

En man i grön rock står ute i regnet. Han verkar inte bry sig. Blicken är fäst i ett nummer av Harper's Magazine, och allt runt omkring honom har krympt till några få lugna färgfält. Motivet är nästan pinsamt enkelt. Ändå stannade förbipasserande upp framför det på gatorna i 1890-talets New York.

Så tog en av grafisk designs mest inflytelserika karriärer sin början.

Vem var Edward Penfield?

Edward Penfield föddes 1866 i Brooklyn. Han studerade vid Art Students League i New York under målaren George de Forest Brush. Medan han fortfarande var elev fick en redaktör på förlaget Harper & Brothers syn på hans arbete i en skolutställning. Det ledde till en anställning. Penfield var runt 24 år när han klev in på förlaget som deltidsanställd tecknare och redaktör. Ett par år senare hade han tagit över som art director.

Han brukar kallas den amerikanska affischens fader. Titeln är inte tagen ur luften. När Penfield började fanns knappt någon amerikansk affischkonst att tala om. På den första större affischutställningen i landet, arrangerad av Grolier Club i New York 1890, var bara sju av hundra verk gjorda av amerikaner. Europa hade redan sina stjärnor. Jules Chéret, Alphonse Mucha och Henri de Toulouse-Lautrec hade förvandlat gatans reklampelare till konst. I USA var marken i stort sett obruten. Det var där Penfield klev in.

Affischerna för Harper's

År 1893 gjorde Penfield sin första litografiska affisch för Harper's Magazine. Den blev en omedelbar succé. Efter det tecknade han en ny affisch inför varje nytt nummer av tidskriften, månad efter månad, i drygt sju år fram till att han lämnade förlaget 1901.

Det är den här serien som gjorde honom känd. Affischerna hängde i bokhandlar och kiosker och skulle sälja tidningen. Men de gjorde mer än så. De fungerade som små, självständiga konstverk. Många samlade på dem redan då. New York Public Library band så småningom in en hel volym med hans affischer.

Penfields motiv skildrade ofta en särskild sorts amerikan. Välklädd, självsäker och sysslolös på ett elegant sätt. En kvinna som plockar rosor med tidningen i handen. En herre i tjock rock. Människor mitt i en stilla, vardaglig gest. Det var en bild av den bekväma medelklassens fritid, framställd utan att bli tillgjord.

Vad kännetecknar Edward Penfields konst?

Det första man lägger märke till är enkelheten. Penfield byggde sina bilder av stora, platta färgfält och tydliga konturer. Han skalade bort allt som inte behövdes. Bakgrunder reducerades till en ton eller försvann helt. Kvar blev silhuetten, formen och några få välvalda färger.

Den enkelheten var medveten. I förordet till boken Posters in Miniature från 1896 formulerade han sin syn på saken. En affisch ska berätta sin historia direkt. En bild som kräver eftertanke är ingen affisch, hur skickligt gjord den än är. Han tillade att samtiden var lite trött på det högtidliga och att en gnutta lättsinne kunde vara uppfriskande.

Den hållningen märks i verken. De är avspända men skarpa. Det finns ofta en stillsam humor i dem, en blinkning åt årstidernas skiften eller åt de bekymmerslösa livsstilar han avbildade. Hans figurer poserar sällan. De läser, går, väntar eller ser åt sidan.

Tekniskt gynnades stilen av tidens tryckmetoder. Färgtrycket hade nyss tagit stora kliv framåt, men det klarade fortfarande bara ett begränsat antal färger. Penfield vände den begränsningen till en styrka. Färre färger gav renare form. Formen bar bilden.

Många av hans arbeten bär ett litet tjurhuvud som märke. Det fungerade nästan som en signatur och blev ett igenkänningstecken för dem som samlade på hans blad.

Var hämtade Penfield sin inspiration?

Penfield lånade fritt, men gjorde uttrycket till sitt eget. Tydligast är spåren från japanska träsnitt i ukiyo-e-tradition. Därifrån kom det platta bildrummet, den självsäkra konturen och tanken på färg som yta snarare än ljus och skugga.

Han var också påläst om den franska affischkonsten. Toulouse-Lautrec, Chéret och Théophile Steinlen fanns i bakgrunden. Från England snappade han upp något av bröderna Beggarstaff, alltså James Pryde och William Nicholson, som arbetade med djärva utklippta former. Penfield lär till och med ha nämnt egyptiska sarkofagmålningar som en källa. Det låter långsökt, men det säger något om hur han tänkte. Han var less intresserad av verklighetstrogen återgivning än av den rena, avläsbara formen.

Till skillnad från många samtida drogs han inte lika starkt mot art nouveaus slingrande linjer. Där andra svängde ut i dekorativa rankor höll Penfield igen. Det gör hans bilder ovanligt raka och moderna för sin tid.

Vilka motiv återkom i hans konst?

Vissa ämnen dök upp gång på gång. Hästar och vagnar var en verklig passion. Penfield samlade på gamla diligenser, selar och vagnar. Under sin ateljé hade han ett litet privat museum av åkdon som han kunde teckna av. Den fascinationen syns i återkommande motiv med hästekipage och gamla landsvägar.

Han fångade också sin samtids nya nöjen tidigt. En av hans affischer från oktober 1894 räknas som en av de första amerikanska affischerna med en cykel. Ungefär samtidigt gjorde han ett av de tidiga amerikanska motiven med amerikansk fotboll. Penfield hade blick för vad som rörde sig i tiden och lät det ta plats i bilderna.

Vad hände efter Harper's?

Penfield lämnade Harper & Brothers 1901 sedan omorganisation och intern politik gjort tiden mogen för något nytt. Som frilans bidrog han sedan med omslag och illustrationer till tidningar som The Saturday Evening Post, Collier's, Scribner's och Life.

Uppdragen tog honom också utomlands. En tidig frilansresa gick till Holland och resulterade i boken Holland Sketches från 1907, som han både skrev och illustrerade. Han reste även till Spanien. Vid sidan av tidningsarbetet gjorde han uppskattade kalendrar för Beck Engraving Company, blad som andra konstnärer sparade långt efter att kalenderåret gått ut.

Penfield undervisade vid Art Students League och var djupt engagerad i konstnärslivet. Han bosatte sig i New Rochelle utanför New York, en ort som drog till sig ovanligt många illustratörer, och var med och grundade New Rochelle Art Association 1912. Han valdes senare till ordförande för Society of Illustrators.

Han dog 1925, 58 år gammal, efter komplikationer från en ryggskada. Karriären fick ett tidigt slut. Inflytandet blev desto större.

Varför känns Edward Penfield aktuell idag?

Det märkliga med Penfields bilder är hur samtida de ser ut. Den platta färgen, den rena konturen och den begränsade paletten pekar rakt fram mot mycket av det vi idag kallar grafisk design. En affisch från 1895 kan hänga bredvid ett nytt tryck och kännas lika modern.

Där ligger nog en del av förklaringen till att hans motiv fortfarande fungerar på en vägg. De är tydliga på håll. De tränger sig inte på. En ensam figur mot ett lugnt färgfält ger rummet något att vila i utan att ta över. Den sortens grafiska stillhet passar väl ihop med ett avskalat, skandinaviskt formspråk.

För den som dras till retro och tidig grafisk konst är Penfield en given ingång. Hos Care of Posters finns motiv i samma anda, tryckta på 200 g FSC-märkt Fine Art-papper med matt yta som inte blänker. Ett grafiskt blad av det här slaget mår bra av ett papper som låter färgfälten ligga rena och stilla, precis som Penfield tänkte sig dem.

Han ville att en bild skulle berätta sin historia på en gång. Mer än hundra år senare gör hans bästa verk fortfarande just det.

Se vår kollektion av art prints och posters av Edward Penfield